floppstar

Ja det känns hårt att åka bort en vecka på konferens, för många låter kanske som något skönt och fridfullt men när man har gjort det några ggr så är det inte så roligt längre.

Det är inte så att man längtar efter långa konferensdagar fast att man har lite mer sovmorgon än hemma eller till en säng som är omöjlig att somna i eller ett tråkigt hotellrum med massa kanaler på tv-en att man inte kan bestämma sig. Vad är då värst jo det är ensamheten och saknaden av familjen. Idag innan jag skulle åka så blev det lite bråk där hemma det var storebror som hade lite trots och vägrade ta på sig byxor. Tänk er det är inte direkt den sista bilden man vill ha i minnet när man skall bort en vecka att bråka med sitt barn för att de skall hinna till dagis och för att man själv skall hinna till flyget. Men vad är då det tråkiga med att komma från detta?

Jo jag tycker inte det är skönt med sovmorgon jag vaknar ändå klockan 06:00 och när man gör det och där inte är någon treåring som drar i en och vill leka så känns världen helt tom. En hel natt utan att man skall behöva springa in till lillebror för att ge honom nappen kanske känns skönt att slippa, men att vara utan denna krabat en hel vecka känns som man missar hela hans utveckling, "jag vet att det inte är så men känslan är där". Och tänk er när man vänder sig om i sängen så finns det ingen fru som ligger där. Nä jag saknar er redan hoppas ni har det superbra.